Så äntligen ett livstecken från Sveriges just nu mest utskällda influenser! Margaux Dietz gjorde idag ett försök till medial comeback genom den rykande färska SVT-dokumentären: “Kan vi förlåta Margaux?“
Något vi på Redaktionen direkt reagerade på är det faktum att produktionen av dokumentärfilmen måste ha initierats mycket snabbt efter hennes “faux pas” för snart två månader sedan. Kanske lite väl snabbt..
Det beiga porträttet från vindsvåningen
I dokumentären får tittaren möta en nedtonad huvudperson hemma i hennes klassiskt Stockholmsstilade vindsvåning. Något som slår oss är den speciella bildton som producenten valt att använda sig utav. Avtrycket blir typiskt “Instagramdrömmigt” med våningens frilagda takbjälklar, massiva utsikt och stilrätta möbler tydligt i blickfånget. Detta valde man att fokusera mycket på istället för att försöka skapa en tydlig och fördjupande dokumentär som hade svarat på de tuffa frågorna. Frågan är om den valda avbildningen av Margaux är till hennes fördel. Vi tror inte det.
Vidare i dokumentären får vi veta att drevet mot Margaux Dietz varit ett av de kraftigaste någonsin. Redaktionen menar att det skoningslösa drevet framförallt har att göra med hennes huvudlösa publicering, men växte också på grund av storleken på hennes varumärke och följarantal. Det blev ett kraftfullt “följa-John-drev” där stormen tog fart i etapper. En del av drevarna är rena troll och näthatare som slår till mot vem som helst som blottar strupen, men sen såg vi också den lömska typen som alltid följer i fotspåren av den rent sakliga kritik som utdelades. De båda stenkastartyperna bidrar till drevets massiva omfattning som till slut också medförde att Margaux kunde se sig själv utbuad, avpolleterad och ståendes med massvis av avbrutna samarbeten.
Redaktionen analyserar
Något vi saknar i programmet är att vi inte får lyssna till någon utomstående kritik. Vi får hålla till godo med kommentarer från hennes bästis, sonens pappa och hennes mamma. Tydligt är att en del av de medverkande verkar lätt oroliga för att framstå i maskopi med Margaux. Är man rädd för ett nytt drev? Charmiga profilen Ann Söderlund är med i ett inslag och ger Margaux en hel del vass kritik för hennes publicering, vilken också går i linje med den som följarna och trollen tidigare utdelat. Inslaget hedrar både dokumentären och Ann Söderlund själv.
Den tidigare doldisen och managern Stefan Hallgren från agentnätverket Ninetone kommer också på besök. De båda skrattar och skojjar om drevet och det är inte utan att vi misstänker att Margaux´s nya manager från Ninetone har ett finger med i spelet kring dokumentären. Delvis snygg plan får vi säga, men vi menar att de gjort en missbedömning med att låta dokumentären publiceras så kort inpå drevet.
Titta tillbaka på Soran Ismail-dokumentären. Den släpptes lång tid efter hans skandal och lyckades trots detta varesig lyfta Soran tillbaka in i de mediala finrummen eller hjälpa till att förlåta honom.
I fallet Margaux Dietz är det tydligt att hon fått sig en rejäl näsbränna och med den också en stor portion insikt. Så svaret för oss är att det går att förlåta henne. Betyget från oss då? Vi ger henne: en offerkofta och två pudlar.
Motivering? Pudlarna får hon för att hon rakryggat medverkar i en dokumentär inför hela Sverige och bekräftar att hon förstår vad hon gjort. Så långt bra. Avseende offerkoftan, så kladdar den ned hennes pudlar. För dessa får inte inte ha några tillstymmelser till självömkan för att kunna godtas brett. En pudel ska generellt inte kläs i annat än sin egen päls. Den klär i synnerhet väldigt illa i offerkofta.
Redaktionens kristallkula säger att det kommer ta en bra stund till innan förlåtelsen godtagits ute i stugorna och då gäller det för Margaux att hålla det hon sa i slutet utav dokumentären, om vilket typ av innehåll hon kommer att publicera på sina kanaler i framtiden!
Redaktionens betyg:
